Polyeten

Kalottmodell av polyetens struktur.
Stereokemisk strukturformel för polyeten.

Polyeten, PE, eller etenplast (och Polyethylene – PEL – PEM – HDPE[1]) är en delkristallin termoplast med den kemiska formeln (C2H4)n.

Polyeten framställs genom polymerisering av eten i närvaro av en katalysator. Eftersom den bara består av kolväten är den lämplig att förbränna.

Egenskaper

Polyeten brukar klassificeras utifrån dess densitet, vanligen i tre grupper (densiteten hos polyetenpolymererna korrelerar med dess kristallinitet.[2]):

Lågdensitetspolyeten (PEL; LDPE; PELD), högdensitetspolyeten (PEH; HDPE; PEHD) och linjär lågdensitetspolyeten (LLD-PE).[2] PEM är förkortning av Polyeten (PE) och mediumdensitet) (M).[3]

Polyeten har hög kemisk beständighet mot många syror och baser.[2]

Polyeten har en mjukningstemperatur på 106 °C, smältpunkt på 110–120 °C, hårdhet 11 rockwell R. Dielektricitetskonstant 2,3.[4]

Historik

Polymeren framställdes för första gången 1898 av misstag av den tyske kemisten Hans von Pechmann när han hettade upp diazometan. En industriellt gångbar process för framställning upptäcktes 1933 av misstag av de brittiska kemisterna Eric Fawcett och Reginald Gibson vid Imperial Chemical Industries (ICI) i Northwich. Michael Perrin lyckades 1935 göra processen reproducerbar och industriell produktion av lågdensitetspolyeten (LDPE) inleddes 1939. Produktion i Sverige inleddes 1963 vid Unifos Kemi AB i Stenungsund.

Användning

Polyeten står för ungefär en tredjedel av all framställning och användning av plast i världen.[2] Det används bland annat som förpackningsmaterial.[2]

Se även

Källor

  1. ^ ”PE – Polyethylene – PEL – PEM – HDPE”. Holm-Holm. https://holm-holm.com/shop/262-pe-ndashnbsppolyethylenenbspndash-pel-ndash-pem-ndash-hdpe/. Läst 16 mars 2024. 
  2. ^ [a b c d e] Jeremic, Dusan (2014-08-01). Wiley-VCH Verlag GmbH & Co. KGaA. red (på engelska). Polyethylene. Wiley-VCH Verlag GmbH & Co. KGaA. sid. 1–42. doi:10.1002/14356007.a21_487.pub3. ISBN 978-3-527-30673-2. https://onlinelibrary.wiley.com/doi/10.1002/14356007.a21_487.pub3. Läst 1 maj 2022 
  3. ^ ”PEM-slang 50mm”. Markgrossen. https://markgrossen.se/brunnar/pem-slang-kopplingar/pem-slang-50mm/?utm_term=markgrossen&utm_campaign=Dynamisk&utm_source=bing&utm_medium=ppc&hsa_acc=4466299485&hsa_cam=9338794949&hsa_grp=1262240988605490&hsa_ad=&hsa_src=o&hsa_tgt=dat-2330689773319040%3Aloc-174&hsa_kw=markgrossen&hsa_mt=b&hsa_net=adwords&hsa_ver=3&msclkid=1b168e1058801875ab3bebe5cbe4b378&attribute_langd=50m. Läst 16 mars 2024. 
  4. ^ Chemical Engineering, october 1952, sid 262.
v • r
Plaster
Polyeten (PE) · Polypropen (PP) · Polystyren (PS) · Polyetentereftalat (PET eller PETE) · Polyamid (PA) · Polyester (PES) · Polyvinylklorid (PVC) · Polykarbonat (PC) · ABS-plast (ABS) · Polyvinylidenklorid (PVDC) · Polytetrafluoreten (PTFE) · Polymetylmetakrylat (PMMA) · Polylaktid (PLA) · Epoxi (EP) · Fenolformaldehyd (PF)