Padshah Begum
Padshah Begum (Persiska: پادشاه بیگم) var en hederstitel som gavs till den främsta hustrun till stormogulen i det indiska Mogulriket, och den viktigaste titeln i Mogulharemet.[1] Titeln kunde bara innehas av en enda kvinna samtidigt, och har därför ofta översatts till "kejsarinna" i västerländsk kontext, men titeln innehades inte alltid av en hustru till stormogulen, utan ibland av en dotter, syster eller mor.
Padshah Begum
- 1526-1530: Maham Begum, hustru till Babur
- 1530-1556: Bega Begum, hustru till Humajun
- 1556-1602: Hamida Banu Begum, mor till Akbar
- 1608-1620: Saliha Banu Begum, hustru till Djahangir
- 1620-1627: Nur Jahan, hustru till Djahangir
- 1628-1631: Mumtaz Mahal, hustru till Shah Jahan
- 1631-1681: Jahanara Begum (avbrott 1658-1669), dotter till Shah Jahan och syster till Aurangzeb
- 1658-1669: Roshanara Begum, dotter till Shah Jahan och syster till Aurangzeb
- 1681-1721: Zinat-un-Nissa Begum, hustru till Aurangzeb
- 1721-1789: Badshah Begum, dotter till Farruch Sijar och hustru till Mohammed Nasir
- 1840-1857: Zeenat Mahal, hustru till Bahadur Shah II
Källor
Noter
- ^ Findly, Ellison Banks (1993). Nur Jahan, empress of Mughal India. New York: Oxford University Press. pp. 95, 125. ISBN 9780195360608.
