Massakern i Andizjan
Massakern i Andizjan
Massaker i Uzbekstan 
| Land | Uzbekistan | |
|---|---|---|
| Inom det administrativa området | Andizjan | |
| Koordinater | 40°46′59″N 72°21′0″E, 40°46′59″N 72°21′0″E | |
| Statsskick | envälde | |
| Tidpunkt | 13 maj 2005 | |
| Antal döda | 187 | |
Massakern i Andizjan ägde rum då soldater på order av Uzbekistans inrikesministerium och säkerhetstjänst öppnade eld in i en folkmassa av demonstranter i Andizjan den 13 maj 2005.[1][2][3] Uppskattningarna av antalet dödade den 13 maj varierar mellan regeringens officiella uppgift om 187 och inofficiella uppgifter om upp till 5 000. De flesta utländska journalister anger ett antal på flera hundra döda.[1][4][5] En avhoppare från Uzbekistans säkerhetstjänst hävdar att 1 500 människor dödades.[6] Uppgifter finns om att de flesta av kropparna gömdes i massgravar dagarna efter massakern.[7]
Den uzbekiska regeringen hävdade till en början att Uzbekistans islamiska rörelse hade organiserat oroligheterna och att demonstranterna tillhörde Hezb ut-Tahrir.[8] Kritiker menar att etiketten islamistisk radikalism är en "ursäkt för att vidmakthålla en repressiv stat". Huruvida soldaterna sköt godtyckligt för att förhindra en demokratisk revolution i landet eller agerade legitimt för att undertrycka en fängelseutbrytning är också omstritt.[9][10][11][12] En tredje teori gör gällande att striden egentligen var en dispyt mellan olika grupper som ville ta makten i landet för egen vinning.[3] Den uzbekiska regeringen har slutligen erkänt att undermåliga ekonomiska förhållanden i regionen och allmänt missnöje spelade en roll i protesterna.[13]
Efter att en rad västerländska regeringar ställt krav på en internationell utredning av händelsen har Uzbekistans relationer till omvärlden skiftat till att bli mer öst- än västvänliga. Efter ett beslut i den uzbekiska senaten den 28 augusti 2005 beordrade den uzbekiska regeringen att den amerikanska flygbasen i Karshi-Khanabad skulle stängas. Efter det har den uzbekiska regeringen förbättrat förhållandet till Kina, Indien och Ryssland, tre länder som stödde regeringens agerande i Andizjan.[2][14][15]
Den svenska journalisten Elin Jönsson har skrivit en av de mest initierade skildringarna av massakern, i boken Konsten att dölja en massaker.
Referenser
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Andijan massacre, tidigare version.
- ^ [a b] Preliminary findings on the events in Andijan Arkiverad 11 november 2009 hämtat från the Wayback Machine. Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa, juni 2005
- ^ [a b] "Documenting Andijan" Arkiverad 16 september 2008 hämtat från the Wayback Machine., Council for Foreign Relations, 26 juni 2006.
- ^ [a b] Changes in Uzbekistan’s Military Policy after the Andijan Events[död länk] Central Asia-Institute Silk Road Studies Program
- ^ The Turkish Weekly Arkiverad 29 juni 2006 hämtat från the Wayback Machine.
- ^ Institute for War and Peace Reporting
- ^ Former Uzbek Spy Accuses Government Of Massacres, Seeks Asylum 1 september 2008, Radio Free Europe
- ^ Forskning av School of Journalism vid University of Columbia Arkiverad 10 juni 2007 hämtat från the Wayback Machine.
- ^ Border situation between Uzbekistan, Kyrgyzstan returns to normal ReliefWeb
- ^ Uzbeks say troops shot recklessly at civilians The New York Times
- ^ "Uzbek troops clash with protesters" Arkiverad 13 augusti 2007 hämtat från the Wayback Machine., CNN 13 maj 2005
- ^ Executive Summary Human Rights Watch
- ^ "Toe Tags Offer Clues to Uzbeks' Uprising", New York Times, 23 maj 2005
- ^ "Uzbekistan: Karimov Reappraises Andijon", Radio Free Europe, 19 oktober 2006
- ^ USA tvingas ut ur Uzbekistan, Svenska Dagbladet. Publicerad 28 augusti 2005. Läst 13 maj 2021.
- ^ "US closes air base in Uzbekistan amid uprising dispute", Boston Globe, 22 november 2005.
Vidare läsning
- Jönsson, Elin (2008). Konsten att dölja en massaker: en resa bakom sidenridån. Stockholm: Ersatz. Libris 10966315. ISBN 9789188858177
