Likabehandlingsprincipen

Ej att förväxla med likhetsprincipen.

Likabehandlingsprincipen är en allmän princip inom europeisk unionsrätt som innebär att personer och företag från en medlemsstat inom Europeiska unionen inte får diskrimineras i en annan. En unionsmedborgare har till exempel rätt att ta anställning i en annan medlemsstat än den där han eller hon är medborgare på samma villkor som de inhemska medborgarna i den medlemsstaten.^[1] Enligt rättspraxis fastställd av EU-domstolen innebär likabehandlingsprincipen att lika fall inte får behandlas olika och att olika fall inte får behandlas lika, såvida det inte finns sakliga skäl för en sådan behandling.^[2]

Likabehandlingsprincipen ligger till grund för flera centrala rättsakter gällande de fyra friheterna, fri rörlighet för varor, tjänster, personer och kapital.