FN:s förvaltarskapsområden

FN:s förvaltarskapsområden kallades territorier som före år 1945 var mandatområden under Nationernas förbund eller som hade avskilts från axelmakterna efter andra världskrigets slut.^[1] Grunden till omvandlandet av NF-mandaten under det nybildade Förenta nationerna fastslogs i FN-stadgans kapitel XII.^[2] Syftet med förvaltarskapet var att förbereda områdena för framtida självständighet och avkolonisering. Ansvaret för detta låg hos FN:s förvaltarskapsråd men den egentliga administrationen av förvaltade territorier låg, likt hos de gamla NF-mandaten, hos kolonialmakterna.

Det enda NF-mandatet som inte omvandlades till förvaltarskapsområde var Sydvästafrika där mandatärmakten Sydafrika vägrade gå med på att förbereda territoriet för demokrati och självständighet. Internationella domstolen i Haag meddelade 1950 att Sydafrika inte var tvunget att omvandla sitt NF-mandat men att FN:s generalförsamling övertog Nationernas förbunds rätt att övervaka att mandatet fullföljdes.^[3] År 1966 antog Generalförsamlingen en resolution som formellt avslutade NF-mandatet för Sydvästafrika.

Lista över förvaltarskapsområden

Afrika

• Förvaltarskapsområdet Kamerun under brittisk administration
• Förvaltarskapsområdet Kamerun under fransk administration
• Förvaltarskapsområdet Togoland under brittisk administration
• Förvaltarskapsområdet Togoland under fransk administration
• Förvaltarskapsområdet Ruanda-Urundi
• Förvaltarskapsområdet Tanganyika
• Förvaltarskapsområdet Somaliland under italiensk administration

Oceanien

• Förvaltarskapsområdet Nya Guinea
• Förvaltarskapsområdet Västra Samoa
• Förvaltarskapsområdet Nauru
• Förvaltarskapsområdet Stillahavsöarna

Källor